Image and video hosting by TinyPic

SUPRISE, SUPRISE!!

                                

De bytte hästar på ridningen, vet ni vem jag fick? CORNELIA! Cornelia är igentligen storhäst men jag fick rida henne i hoppningen :S JÄTTEKUL! *Ingen sarkasm!* Hon är hur gullig som helst och är en klar favorit hos storhästarna! Jag räknar inte Fritz som storhäst eftersom han inte rids i hästgruppen utan bara ponnygruppen :) Fritz älskar jag ju mest! ;)

Vi hade som sagt hoppning, men vi fick inte gallopera som Johanna hade lovat ;/ Morr... Men jag fick fart på Cornelia :) Cornelia är ''en sån där seg häst''! Man måste ha spö och grejs xD Men det gick jättebra för mig med henne förrutom när hon inte kunde hoppa för att hästen framför svängde av :) Jag, Linea (som red Ryza, en annan storhäst) och Sandra som red Prinsessan (Princess) fick hoppa 10cm högre än de andra! Sandra som red ponny skulle igentligen ha ridit med en annan ponny men Johanna glömde bort henne så hon fick rida med oss :) Vi hoppade ca. 50-70cm, omrking 60 :) Jättekul att hoppa, Älskar det! Sista hindret gick bäst, vi fick in en bra fart, balans och väg :) Hamnade lite snett på hindret före men sen gick det ju bra på sista! Ni vet den där känslan då allt är helt tyst och allt går i slowmotion? Den fick jag på sista hindret xD

Allt var dödstyst, det ända jag hörde var våra andetag och Cornelias steg i den mörka sanden. Jag hörde någon på läktaren hosta, inget mer. Allt tog kanske bara 3-4 sekunder men för mig kändes det som en hel evighet. Jag rätade på ryggen, sträckte på magen och tog hårt tag i tyglarna och följde med i språnget. Mitt ansikte övergick från den spända grimasen till ett brett leende, men då kom det alla hatar...
SKRITTA AV HÄSTARNA! Jag suckade och saktade av till skritt, yey. Ridlektionen var slut. Jag var helt slut! Vi skrittade av hästarna och ställde sedan upp på medellinjen. Vi satt av med klackarna i taket och jag gav en massa berömm till Cornelia. "Var det kul?" undrade Sandra efter lektionen. "Ja, Allt kändes helt perfekt när vi hoppade sista hindret!" Sa jag och gick till cafeterian till mamma och Ida. "Ska vi gå?" Undrade jag. Sedan gick vi. Och vad som hände efter det är en annan historia.

 

 


Kommentarer
Postat av: Jen

Härligt, saknar ridningen..

2009-11-27 @ 17:46:47
URL: http://lolamay.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0